Tack så mycket
Jag fyllde år igen, precis som i fjol och året innan dess. Nu blev det mitt 54:e firande. Fast de första kommer jag inte ihåg så bra. Gårdagens däremot... Det minns jag.
Dagen började tidigt eftersom jag varit på semester när ansökningarna för julledighet skulle varit inlämnade. Det var alltså en helt vanlig arbetsdag på trämöbelsfabriken där jag är anställd numera. Företaget är en av IKEAs många leverantörer.
Dagen kröp framåt men nådde likt en giktsjuk gubbe fram till slut. Övriga familjen väntade uppklädda till tänderna i bilen på parkeringen utanför. Jag skjutsades hem för att byta jobbuniformen mot något mindre bekvämt. Börjar vänja mig vid skjorta och slips, trots allt, och jag kunde ju inte blinga mig mindre än resten av familjen.
Väl på restaurangen beställde vi buffé för fem, vilket fick mig att stå där som ett frågetecken. Vi är ju bara fyra i familjen och brorsans familj (som också skulle äta med oss) är inte bara en utan två eller tre (eller till och med fyra ibland). Mysteriet löstes tämligen kvickt eftersom en kär gammal vän till familjen dök upp bakom mig. Min kära fästmö hade bjudit in henne i smyg. Vilken trevlig överraskning!
Maten var god och sällskapet likaså.
Vi gick åt våra håll efter kramar och förhoppningar om att det inte ska dröja lika länge innan vi ses igen.
Hemma igen sÃ¥g vi den japanska tecknade filmen “Ett brev till Momo”. Anime av en studio vi inte upptäckt än, men en film i allra bästa klass.
Barnen försvann in till sig och lämnade oss gamlingar på tu man hand.
Dagen var underbar.
SÃ¥ alla ni som gratulerat mig i verkligheten och via sociala medier...
Tack så otroligt mycket for att ni gjorde min födelsedag till det den var.
— Pasi