Minimala meddelanden på svenska.
Behöver egentligen inte skriva mer. ...men den där förbannade gummikåpan är lätt att få bort men svår att sätta tillbaka. Hursomhelst är det bra att veta att den faktiskt går att få på plats igen. Skulle gärna lära mig ett annat trick än att bli förbannad...
Har provat en massa olika sorters tröjor men kommer nästan alltid tillbaka till ulltröjor. Detsamma gäller färgen där grå, beige och grön är favoriter.
Engelson har en modell som heter Tynset.
Det här är min till storleken minsta önskning. Det är en sextant. En sådan där som man använder på båtar för att veta var man är. Fast den här är mindre än vanliga sextanter. Den är i själva verket pytteliten. Och den är konstruerad (och tillverkad) av Sven Yrvind.
Det är en bris-sextant.
Besökte stugan och fick en mysig helg med min älskling. Vi pratade och rådde om varann så mycket som det bara gick. ...och plockade lingon. Hon är då för underlig, kärringen min, men jag älskar henne av hela mitt hjärta.
Batterierna är laddade, men mekaniken borde nog ses över. Det gör ont överallt...
Tänkte bara snabbt nämna att nu borde även ni se den nya CSS-baserade layouten för mina loggar.
Känns mer som mig utan att bli allt för störande.
Idag begraver jag mitt liggcykelprojekt. Det har gått fem år sedan folk bidrog med cykelpengar när jag fyllde jämnt. Trots flera försök har jag inte hittat någon som både kan och vill bygga min liggcykeldesign åt mig.
Så liggcykelprojektet är avslutat men ett nytt cykelprojekt har påbörjats i samma veva.
“Fonden” med pengar som ni gav mig på min födelsedag för “länge sedan” har alltså tömts idag för att köpa en cykel. Det är inget märkvärdigt med den, tämligen inte alls. Men den är snygg och skön att cykla på. Det enda tillbehöret jag köpte till var skärmar fram och bak.
Så nu börjar alltså nästa cykel. Håll tummarna för mig, ok? Med lite självdisciplin kan cykeln spara in så mycket på mina resekostnader att det blir möjligt med lite experimentmojänger. Vi får se.
Det känns tomt i huvudet. Inga planer, inga drömmar, ingen lust. Fingrarna vandrar efter elbasens hals lite slumpmässigt men på något sätt känns det bekvämt och avslappnat. Det blir lite bättre eftersom och det får ta den tid det tar. Det är inte mitt medvetna som ska lära sig något utan fingrarna och bakhuvudet. Varje strängsurr betyder ett strängsurr mindre om ett tag, när hjärnvindlingarna geggat om sig därinne.
Det är alla möjliga utmaningar därute. Ett virus är väl det som ligger närmast. Redan där kan man bita i gräset om det vill sig illa. Efter det kommer ännu större grejor, sån't som vi miljömuppar gärna oroar oss över. ...med rätta, trots allt.
Men ikväll trevar mina händer efter musiken att spela bortom allt det där.
Tittar mindre på TV. Det flödar över av kanaler men innehållet är ungefär samma repriser överallt.
Använder sociala medier mindre. Det kryllar av åsikter men till och med de på min vänlista känns som robotar.
Det irriterar mig lite.
Jag fyllde år igen, precis som i fjol och året innan dess. Nu blev det mitt 54:e firande. Fast de första kommer jag inte ihåg så bra. Gårdagens däremot... Det minns jag.
Dagen började tidigt eftersom jag varit på semester när ansökningarna för julledighet skulle varit inlämnade. Det var alltså en helt vanlig arbetsdag på trämöbelsfabriken där jag är anställd numera. Företaget är en av IKEAs många leverantörer.
Dagen kröp framåt men nådde likt en giktsjuk gubbe fram till slut. Övriga familjen väntade uppklädda till tänderna i bilen på parkeringen utanför. Jag skjutsades hem för att byta jobbuniformen mot något mindre bekvämt. Börjar vänja mig vid skjorta och slips, trots allt, och jag kunde ju inte blinga mig mindre än resten av familjen.
Väl på restaurangen beställde vi buffé för fem, vilket fick mig att stå där som ett frågetecken. Vi är ju bara fyra i familjen och brorsans familj (som också skulle äta med oss) är inte bara en utan två eller tre (eller till och med fyra ibland). Mysteriet löstes tämligen kvickt eftersom en kär gammal vän till familjen dök upp bakom mig. Min kära fästmö hade bjudit in henne i smyg. Vilken trevlig överraskning!
Maten var god och sällskapet likaså.
Vi gick åt våra håll efter kramar och förhoppningar om att det inte ska dröja lika länge innan vi ses igen.
Hemma igen sÃ¥g vi den japanska tecknade filmen “Ett brev till Momo”. Anime av en studio vi inte upptäckt än, men en film i allra bästa klass.
Barnen försvann in till sig och lämnade oss gamlingar på tu man hand.
Dagen var underbar.
SÃ¥ alla ni som gratulerat mig i verkligheten och via sociala medier...
Tack så otroligt mycket for att ni gjorde min födelsedag till det den var.
— Pasi
Andra halvan av familjen kommer hit i morgon. Jag längtar efter dem jättemycket. ...men jag jobbar morgonskift i morgon... svordom